Spalter om svenska och språkvetenskap
Texter om officiella språkrekommendationer och andra rätt och fel-frågor
I dag ska vi prata om ärter. Eller ärtor. För några veckor sedan skrev jag om läsuttal, och att det av alla skäl är helt korrekt att säga flicker fast det stavas flickor. Man skulle kunna tro att det är av den anledningen som det ibland står ärter på ärtförpackningar i butiken, men icke. Det handlar…
Hämta barnen. Många ser grammatikundervisningen som ett ”nödvändigt ont”, fast de flesta vet inte riktigt hur de ska motivera att det är ”nödvändigt” vilket leder till att det bara blir något ont. Jag har träffat lärare som talar om för sina elever att ”det här säger läroplanen att ni ska kunna. Jag vet att det…
Nu har jag lallat runt med min demokratiska inställning ganska länge: ”det finns inga fel” och så vidare. Jag hör språkpolisens klagan, så nu drar vi upp ett hederligt exempel normerande språkriktighet! Det blir en klassiker: före och innan. Argumentet är att orden inte är utbytbara, utan man ska vara noga med vilket man använder…
Här i krokarna, och i en hel del andra krokar, är det vanligt att flickor uttalas som flicker. Det gäller de flesta substantiv där vi lägger till kort -or i plural: byxer, klubber, blommer, pizzerier. Man kan tycka att det är ett ganska bonnigt uttal som tyder på att vi varken kan läsa eller prata…
Talar man bokstavligt menar man det man säger. Inga omsvep, inga metaforer. Den som bokstavligt talat svimmar av glädje är inte bara väldigt glad, utan kollapsar av blockerad syretillförsel på grund av lyckoruset. Av någon anledning finns fler som påstår att de svimmar av glädje än sådana som faktiskt gör det. ”Bokstavligt talat” används främst…
Läsaren Anna-Lena ställer några språkfrågor som glider in på psykologin och sociologin. Hon undrar hur vanligt det är att man tappar förtroendet för en text om den innehåller många språkfel, och varför. Är det för att man är en ”språknörd”, eller har alla språket i ryggmärgen? Upptäcker alla problemen och reagerar olika, eller är det…
Läsaren Silje vill att jag ska förklara skillnaden mellan var och vart, eftersom hon alltid ser orden blandas ihop. Precis som med de och dem så är det talspråket som ställer till det, och i de flesta fall så förstår vi ju vad som menas oavsett. Ingen blir förvirrad av ”vart ligger centrum?” trots att…
Läsaren Martin ber i ett mejl att jag ska förklara hur de och dem används i skriftspråk, innan han gör sig ovän med sina Facebookkontakter. Naturligtvis axlar jag rollen som vänskapsmäklare och försöker reda ut pronomenen vi alltid tycks blanda ihop! Det koncisa svaret är att de är subjektform och dem är objektform. Det betyder,…
Särskrivningen är det i särklass mest omnämnda språkfelet, och kan ha förödande följder när fraser får helt ny innebörd. Hur hjälpsam är den som ”kan underlätta förhållanden” om andra ordet särskrivs? Hur uppfattar vi den som driver en ”renhållningspolitik” men särskriver efter ren? (Min första tanke är att vi fått en rabiat yogaguru i kommunfullmäktige,…
Och är ett ord som man absolut inte får börja en mening med. Detsamma gäller men och andra konjunktioner. De får heller inte följa direkt på kommatecken, och händer det så måste skribenten vara obildad. Men ändå är det i dag skrämmande många som bryter mot dessa svenskans grundlagar! Tacka vet jag den gamla goda…